Nu spöregnar det.

Ikväll började stora dunderregnet. Det verkligen öser ner och riktigt smattrar på tak och fönster. Ganska mysigt faktiskt. Det är onsdag och jag ska snart gå och lägga mig. Är dödstrött eftersom jag har varit vaken sedan kl. 4 imorse. Alla barnen lite halvförkylda. Miriam har haft feber ett par dagar och sover oroligt om natten. Nellie hostar så att hon väcker sig själv på natten och kommer då tassande in till mig. Igår började även Morris att hosta så inatt kom de en efter en tassande. Tur att Joachim är bortrest denna veckan, annars hade det blivit FÖR trångt i sängen. Imorgon natt kommer Joachim hem igen och till helgen blir det party :-). På lördag har vi 70-talsfest på Capital Club med "förfest" hemma hos oss för att komma i rätt 70-talsstämning. Tyvärr så har vi ingen bra stereo för det har visat sig att hela surroundsystemet är urkasst (trasigt, vad vet jag...). Det måste bytas ut och vår landlord är inte särskilt villig att betala för det så just nu är vi rätt sura på honom (inte första gången dock). Hur som helst, vi har en liten DVD-spelare som vi får köra på med lite Abba, Earth Wind & Fire etc. Dessförinnan ska vi på födelsedagskalas på eftermiddagen.

Söndagen går nog åt till att vila och sedan ska jag förbereda för min tre-dagarsresa till Qinghaiprovinsen. På måndag åker jag och är borta i tre dagar. Det känns ganska konstigt eftersom det är första gången som jag lämnar barnen så länge (men både Joachim, Ayi och Bambam är ju hemma) men samtidigt ska det bli jättespännande att komma iväg - helt SJÄLV!!

Fortfarande sommar i Beijing

Det är måndag igen och vi har fortfarande riktigt skönt sommarväder här. Det har varit runt 20-25 grader och sol den senaste veckan. Men i morse när vi gick till dagis var det riktigt kyligt så det är nog verkligen sluttampen på det vackra vädret. Alla säger att oktober är en av de bästa månaderna i Beijing och det kan jag verkligen hålla med om i år. Förra året blev det kallt tidigare och slutet av oktober var riktigt kallt som jag minns det.

Barnen badar tillsammans alla tre (dock inomhus i badkaret)

Förra veckan gjorde vi det vanliga fast med tillägg att Bambam och Farfar är här och hälsar på, vilket förstås är jättekul. Det möjliggjorde också för mig och Joachim att åka in till stan på lördagen och bo över på hotell (en gratisnatt på Hilton som Joachim hade fått tidigare...). Vi började vår lördag med vinprovning tillsammans med några vänner. Lite lagom smålulliga åkte vi sedan in till stan och mötte upp ett par kompisar för att köpa 70-talskläder inför en 70-talsfest som vi ska på nästa lördag. Det tog flera timmar att hitta vad vi behövde, så när vi var klara var klockan redan sju. Middag på en italiensk restaurang, bara Joachim och jag (och Miriam förstås). Sedan en skön natts ostörd sömn på hotellet och en jättegod hotellfrukost på söndagen - jättemysigt. Barnen hade varit i Chaoyang Park med Bambam och Farfar och avslutat dagen med en middag på McDonalds!

Pappa och Miriam


Idag kommer några kompisar med barn på lunch. Det är himla mysigt att träffas och äta lunch tillsammans (och smidigt när Ayi lagar maten :-) ). I eftermiddag ska Morris och jag prova Kindermusik som är en after-school-aktivitet på dagis. Om han gillar det så ska vi gå varje måndag eftermiddag.


Nya favoriten är Karlsson på taket, barnen är som klistrade



Oj, nu kommer några killar och ska fixa vårt surround-system som inte har fungerat sedan vi flyttade in för ett år sedan! Får skriva mer en annan dag.

Måndag igen

Så var det måndag igen och en vecka har gått. Joachim var i Sverige hela förra veckan så vi fick roa oss på egen hand här i Beijing :-). Det var en ganska vanlig vecka - vi fortsätter att kämpa på med Morris dagis. Nu tycker han att det är kul på dagis. Han gillar speciellt att ha PE (gymnastik) för då får de "hoppa" och det är ju jätteroligt. Han började också att måla en massa förra veckan. Han var velat måla under en lång tid, men har vägrat att ta på sig förklädet som de måste ha för att skydda sina kläder. I torsdags tog vi med hans eget förkläde hemifrån och då gick det hur bra som helst. Så på fredagen kom han stolt hem med flera fina "konstverk" som han hade kladdat ihop på dagis och som nu hänger på vår fina tavla i köket.

För Nellie går det bra. Hon har tom. börjat att smaka på maten på lunchen. Hon bytte till engelsk klass efter lovet (de har varannan månad kinesiska och varannan månad engelska på förmiddagen) och det verkar som att hon trivs bättre med det faktiskt. Kanske inte så konstigt eftersom hon kan engelska bättre än kinesiska. Men en månad med kinesiska på dagis har gett henne jättemycket språkmässigt. Nu hör jag hur hon konverserar med Ayi på ett helt annat sätt än tidigare (på kinesiska).

För min del så handlade veckan till stor del att förbereda inför lördagens "Garage-sale" som vi hade här i området. Jag tillsammans med några andra tjejer skulle sälja prylar till förmån för Change for life (vår välgörenhetsorganisation där pengarna går till behövande barn i den fattiga Qinghai-provinsen). Vi hade en massa prylar stående i ett garage (många saker som vi aldrig trodde vi skulle bli av med) och vi sa att vi tar med allt och ser vad som händer. Vi trodde då att de presumtiva kunderna skulle bestå av de boende i River Garden (vårt compound) men det visade sig på lördagen att det var nästan bara kineser som kom dit för att handla. Det var en helt crazy upplevelse. Vi hann knappt ta fram grejerna förrän vi var omringade av mängder av kineser som ville köpa våra saker. Vi hade t.ex. tre cyklar att sälja och dem hann vi inte ens förflytta från bilen till vårt bord innan de var sålda! Ja, det var jättekul och en väldigt annorlunda upplevelse. Inte alls så som vi hade tänkt oss. Kineserna som var där och handlade (fick jag veta senare) var alltså ayisar och chaufförer till de boende i området. Det prutades vilt och det faktum att pengarna gick till välgörenhet var helt ointressant för dem. Vi hade ansträngt oss och tryckt upp fina affischer och broschyrer men det här var inte rätt målgrupp för det. Vi hade två roliga timmar (sedan var grejerna slut) i alla fall. Vi fick förstås inte in så mycket pengar eftersom vi sålde allt jättebilligt men vi blev av med alla saker.

I fredags tog jag en privat fotokurs under eftermiddagen. Det var jättekul. Det är en västerländsk kille som anordnar workshops och seminarier här i Beijing. Jag har tidigare varit på ett seminarium (det var där jag träffade honom första gången) och sedan har jag anmält mig flera gånger till hans workshops, men av olika anledningar har jag sedan aldrig kunnat vara med. Nu bestämde jag mig för att ta en privatlektion. Han förklarade väldigt enkelt grunderna för mig (som jag i och för sig kunde innan) och gav också en hel del bra tips. Men framförallt förklarade han min kamera på ett sätt som gör det enklare för mig att använda den. Så nu måste jag planera in en tripp till fotomarknaden här i Beijing (ja, det finns verkligen en marknad för varje pryl - nu i helgen hörde jag talas om marknaden för "disco-kulor"....).

Joachim kom hem på lördagen och på kvällen var vi på avskedsfest för några vänner som ska flytta tillbaka till Sverige. Det var en jättetrevlig kväll. De bjöd på sushi (som tillagade på plats hemma hos dem av några sushi-kockar) och senare på kvällen glass från Cold Stone (mitt nya favoritglasställe...mums...). Kul med fest men så tråkigt att de ska åka hem. De bor i samma område som oss, men det är först nu i höst som vi har börjat umgås... och nu åker de hem. Detta är förstås den tråkiga baksidan av expat-livet. Vänner kommer och vänner går :-).

På söndagen tog vi det jättelugnt och var bara tillsammans i familjen. Vi förberedde lite för Bambam och Farfar som kommer till oss IDAG (yippe!!!). Det ska bli så roligt att få besök och barnen håller på att längta ihjäl sig efter dem. Vi har räknat ner varje dag nu i två veckors tid till att de ska komma. Deras flyg landar faktiskt exakt just nu (9.30).

Vi var på en kinesisk restaurang och åt jättegod mat igår till lunch. En relativt nyöppnad som heter South Beauty. De serverar sydkinesisk mat vilken generellt sett är lite starkare. Och den var STARK. Men god. Efter lunchen gick barnen med Joachim och klippte håret och sedan när vi kom hem så var Morris så trött och utpumpad att han faktiskt somnade på tröskeln till huset.

Minisemester

Så är vi då hemma efter vår lilla minitripp med bilen. Vi kom hem igår eftermiddag och då var det bara tvätt och uppackning som gällde, plus ny packning för Joachim som åkte till Sverige idag. Barnen började dagis idag igen och det gick långt över förväntan. Igår gnälldes det en hel del från båda barnen; "vill inte gå till dagis", "vill vara med mamma", men idag när de vaknade var de båda på strålande humör och inga problem att gå till dagis. Morris grät förstås när jag lämnade men hade slutat efter stund och börjat leka istället. Nellie sprang in i klassen och hade varit jätteglad hela förmiddagen - ända tills det var dags att äta lunch, då ville hon förstås inte alls och blev lite ledsen.

Resan var jättebra och det var väldigt kul att komma utanför Beijing och se ett lite annat Kina. Vi åkte på måndagen mot Chengde som är en stad som ligger ca. 250 km från Beijing. Innan vi åkte hade vi diskuterat lite grann med vår chaufför Feng hai, hur vi skulle köra. Vi hade svårt att hitta någon bra karta på engelska och vi fick låna en kartbok från 2006 av en kompis till Fenghai, men han sa att egentligen har vi inte så mycket nytta av den eftersom vägarna ändrar sig hela tiden. Jag förstod inte då hur rätt han hade!!! Dagen innan vi åkte bestämde vi oss dock för att köpa en GPS och det är utan tvekan ett av de bästa köpen vi någonsin har gjort. Utan den hade vi förmodligen fortfarande irrat omkring på vägarna - men mer om det sedan. Det tog oss ca. 5 timmar till Chengde - vägen dit är ungefär som en ganska dålig landsväg i Sverige (med kinesiska mått väldigt bra alltså...). Vägen dit var bitvis väldigt vacker så det var kul att sitta i bilen och titta. Vi såg exempelvis det här landskapet:


När vi kom fram till Chengde så var vi jättehungriga och då var det gott med lite mat:

Efter att vi checkat in på vårt hotell så tog vi en kvällstur på stan:

På morgonen när vi vaknade så var det denna synen som mötte oss från hotellfönstret:

Ingen vacker stad, men ändå väldigt kul att besöka. Staden har ca. 700.000 invånare och stadskärnan var, som ni ser, inte speciellt vacker och dessutom väldigt smutsig. Men i anslutning till staden ligger Kejsarens sommarpalats från Qing-dynastin som ligger i ett jättestort grönområde. Det är otroligt vackert, både byggnader och naturen. Det var en vacker dag när vi var där och det var väldigt rofyllt att strosa omkring i parken och beskåda allt vackert. Vi träffade också på den här enormt söta kinesiska flickan som ville fotografera sig tillsammans med Nellie:

Här har vi knäckebrödsfika inne i parken.

Ljuset var nästan magiskt vid vissa tillfällen.

Inne i parken fanns inte någon restaurang, men "instant noodles" funkar rätt bra det också!

Efter lunchen hyrde barnen och Joachim en båt och tog en tur på den lilla sjön.

Det var ibland nästan så att man kunde känna känslan av hur det var här förr i tiden när kejsaren åkte hit på sommaren för att jaga, umgås och vila upp sig.

Och så undrar vi varför alla tror att Morris är en tjej :-)

Andra dagen i Chengde åkte vi runt och tittade på några tempel. I utkanten av staden ligger åtta tempel som byggdes på 1700-talet. Vi hann inte besöka alla, men väl tre av dem. Först åkte vi till det största och kanske mest välbesökta, Putuozongcheng Temple. Det var verkligen stort med många olika byggnader och ett antal trappor att gå uppför för att komma till huvudbyggnaden. Men det var väl värt det och utsikten däruppifrån var enastående. Här vilar vi lite på vägen upp:

På väg upp gick vi förbi flera vackra byggnader.

En liten buspaus i buskaget.

Fler byggnader på vägen upp:

Äntligen framme vid "huvudbyggnaden" som låg högt upp på berget.Efteråt var vi jättehungriga och då åt vi en god lunch på detta lunchstället, det är vi som skymtar bakom skynket som delar av "matsalen" med "köket".

Sedan fortsatte vi vidare till ett annat tempel som heter Puyou Temple. Där var vi i princip helt ensamma, vilket var otroligt häftigt och stillsamt.

Sedan fortsatte vi till det angränsande templet Puning Temple som är det enda templet som idag är i bruk. Där var det lite mer människor och lite mer "action". Jättekul att gå runt och titta på alla som köpte rökelse och tände denna vid speciella "altare". Vid detta templet fanns dessutom ett helt shoppingområde där man kunde köpa tavlor, porslin, pryttlar, vykort etc.

Här är det dans på Chengdes gator efter en lunch på McDonalds och strax innan vi sätter oss i bilen för att åka vidare till Beidaihe. En biltur som jag trodde skulle ta 2-3 timmar, men som enligt GPS:en visar sig vara närmare 4-5 timmar och i verkligheten blev nästan 8 timmar....

Vi åkte från Chengde vid lunchtid och jag hade sett på kartan att det fanns en stor motorväg hela vägen mellan Chengde och Beidaihe. Vad jag inte hade sett var att denna motorväg fortfarande är under byggnation. Så när vi började köra så var vi återigen ute på vägar av typen svensk landsväg. Jag blev lite stressad och tänkte för mig själv att "hoppas inte det är sådana här vägar hela vägen" - föga anade jag då att jag hade varit överlycklig om det hade varit den typen av väg hela vägen.... Vi åkte en bra bit på slingrande serpentinvägar upp i bergen. Det var fantastisk utsikt och bitvis så brant att jag nästan fick svindel (vilket förstås inte var så bra eftersom det var jag som körde bilen). Men efter ett tag så började det krångla lite för oss. GPS:en tog oss till vägar där de höll på med stora vägbyggen och flera gånger så åkte vi långa sträckor på vägar som höll på att byggas för att rätt som var det var komma till ett stopp (dvs. vägen var inte klar) och då var det bara att vända om och åka tillbaka och försöka med annan väg. Det här är lite frustrerande eftersom de varken skyltar om och visar vilken väg man ska köra istället, eller stoppar oss. Man kan hur enkelt som helst köra rakt in i ett vägbygge och köra långa sträckor på en väg som är långtifrån klar och där de håller på och bygger och det visar sig efter en stund att denna vägen är inte i bruk ännu. GPS:en gjorde sitt bästa för att hitta alternativa vägar, men flera av dessa var också under byggnation. Vägarna blev efterhand allt sämre och sämre och jag skämtar inte när jag säger att vi bitvis åkte på rena lervällingen och bitvis åkte på vägar som var sämre och smalare än en svensk skogsstig. Jag fick flera gånger tvinga andra fordon till att backa eller köra åt sidan i något obefintligt dike för att vi skulle komma fram. Egentligen ett ganska spännande äventyr om det inte var för att vi hade tre små barn i bilen. Det kändes inte riktigt som en resa man vill göra med småbarn... Framåt 17-tiden var vi fortfarande ute och körde i vägbyggen utan att veta exakt var vi var eller hur vi skulle hitta rätt. Då började jag bli lite orolig eftersom jag visste att om en timma är det mörkt och då blir det i princip omöjligt att köra på dessa vägarna (åtminstone skulle inte jag våga det). Tanken att vi skulle bli tvungna att sova i bilen en natt slog både mig och Joachim. Men, till slut bestämde vi oss för att haka på en annan bil som vi tyckte verkade köra efter GPS precis som vi. Så jag körde rally efter en Jeep med tre kinesiska män i. Vi körde igenom riktigt genuina små landsortsbyar där huvudvägen genom byn bestod av trampad jord med stora hål i. Jättehäftigt och jag är så ledsen att vi inte kunde stanna och ta kort för det var verkligen ett stycke "genuint Kina". Hur som helst, den här Jeepen (som vi sedemera stannade och bad om hjälp) tog oss till slut upp på en större väg och därifrån kunde vi sedan tryggt åka vidare till Beidaihe, dit vi anlände vid åtta-tiden på kvällen. Barnen var helt fantastiska under den här resan. Det var långa timmar i bilen, men inget gnäll. När vi väl kom fram till hotellet väntade nästa överraskning: vi hade inget hotellrum eftersom vi anlände så sent på kvällen. Vårt rum hade någon annan gäst tagit eftersom vi, enligt hotellet, hade angivit ankomst vid 14-tiden. Det hela slutade med att vi fick ligga i någon typ av gäst-annex. En liten stuga i trädgården utanför hotellet, i ett rum som inte var städat på VÄLDIGT länge... Men vid det här laget var vi rätt glada att bara få gå och lägga oss. Dagen efter fixade de fram ett bra rum till oss där vi fick bo de återstående två nätterna.

Här inspekterar Nellie och Morris middagsmaten som förvarades i små akvarier utanför restaurangerna.

Beidaihe är en sommar-resort dit man åker för att sola och bada. Nu var det lite "off-season" men ändå mysigt att bara promenera längs strandkanten och insupa havsluft.

Jag tror att höjdpunkten på hela resan ur barnens perspektiv var den stora hoppborgen som fanns på stranden där de spenderade en dryg timma.

Miriam tyckte det var roligt att titta på när syskonen hoppade.

Andra dagen i Beidaihe gjorde vi en utflykt till Shanhaiguan som låg en timmes bilfärd bort. Där börjar (eller slutar) den kinesiska muren och man kunde antingen klättra uppför muren upp på berget eller åka linbana upp på berget. Här är Joachim och Miriam med muren i bakgrunden:

Med tre barn var alternativet linbana mer lockande. Det visade sig vara en öppen linbana och vi bestämde oss för att jag och Nellie skulle åka upp tillsammans. Det är inget jag skulle göra om, dels för att linbanan gick väldigt högt (och jag fick svindel och kände mig som en urusel mamma som drog upp min 3 1/2-åring på detta) och dels för att det var ytterligare en bra bit att klättra upp på berget för att komma upp till toppen, när man väl kommit upp med linbanan. Jag kunde givetvis inte göra det med Nellie utan vi gick en liten bit upp och hade rätt bra vyer därifrån också.

Nellie tyckte det var spännande att vi gjorde en egen liten utflykt tillsammans, bara hon och mamma. Hon blev för övrigt varken rädd eller fick svindel i linbanan vilket jag tyckte var lite imponerande. Hon satt bara och vinkade och ropade "Ni hao"till alla människor som åkte åt andra hållet i linbanan, till deras stora förtjusning förstås.

När vi kom ner igen, så hade vi en liten fruktstund (och lite återhämtning för mig...) innan vi åkte tillbaka till Beidaihe.

Dagen efter satte vi oss direkt i bilen efter frukost och åkte hem till Beijing igen. Den här gången var det faktiskt motorväg hela vägen och resan hem tog knappt tre timmar. På det stora hela så var det en jättelyckad semester och vi tyckte framför allt att det var så mysigt att få vara tillsammans med Joachim som har rest så mycket under september månad.