Oj, vilken dyster vecka...

Kan en vecka börja sämre än med en jordbävning? Det har varit en riktigt dyster vecka med fokus på den fruktansvärda jordbävningen förstås. Det är riktigt svårt att förstå konsekvenserna fullt ut.

Själv satt jag i godan ro tillsammans med en väninna i bilen på väg hem från att ha besöktett av alla dessa gigantiska shoppingcentran som finns i Beijing. Vi märkte ingenting (men chauffören berättade efteråt att han hade känt av det). När jag kommer hem så säger Jane till mig att det just hade hänt något konstigt med lamporna i taket. Vi har en stor glaslampa som plötsligt hade börjat svaja fram och tillbaka, glasdelarna hade klirrat oroväckande mot varandra, så Jane blev lite orolig att den skulle gå sönder. Hon ropade på vår Ayi och tillsammans drog de slutsatsen att det måste bero på för stark air-condition, så de stängde av systemet. Jag tänkte inte så mycket på det utan tog med Nellie och Miriam för till Nellies skola där hon hade en "efter-skolan-aktivitet". När vi kom till skolan fick jag höra om den fruktansvärda jordbävningen (detta var ca. en timma efter den inträffade). Skolan evakuerades och vi fick gå hem igen. Sedan kom det mycket information både på internet, TV och via mail från Volvo om vad man ska göra ifall det kommer fler skalv. Det var nästan lite otäckt, även om vi visste att epicentrum av skalvet var så långt ifrån Beijing att det omöjligt kunde påverka oss i någon större utsträckning. Det florerade dessutom ett rykte att ett nytt skalv väntades på kvällen mellan 10-12 som skulle påverka Beijing. Så jag sov med alla tre barnen i min säng den natten samtidigt som jag tittade på CNN och såg dödssiffrorna stiga drastiskt. Jag vet flera familjer som faktiskt sov på nedervåningen för att lätt kunna ta sig ut om något hände. Ingenting mer hände som tur var. Men den förödelsen som drabbade Chengdu-området gick inte att föreställa sig, den fick vi se på TV och i tidningarna först ett par dagar senare. Nu pågår många insamlingar till förmån för offren i Sichuan och det enda jag kan göra för att hjälpa till är att skänka saker och pengar. Nellie och jag satt igår och paketerade first-aid-kit som vi skänker och som skolan skickar ner till de behövande.

Det är verkligen kul att se att det är många som läser vår blogg - det ger mig motivation att fortsätta skriva. Det är jättekul med kommentarer, speciellt från vänner och släkt som jag inte har kontakt med så ofta. Fortsätt kommentera bloggen!

Nästa vecka blir det förhoppningsvis äntligen operation för Morris. Vi har tid nästa torsdag och nu håller vi tummarna för att han håller sig frisk.

Snart får vi besök igen. Om ett par veckor kommer Mango och Callie bling-bling och hälsar på. Vi längtar allihop SÅ efter er och ser jättemycket fram emot att ni ska komma hit!