Fredag kväll..

..och det är lugnt i huset. Klockan är strax åtta och alla tre barnen sover :-). Joachim är på festligheter med jobbet och jag sitter ensam framför datorn, vilket är jätteskönt. Veckan som har gått gick fort trots lite krassliga familjemedlemmar och att Nellie var hemma onsdag, torsdag och fredag. Jag var hos doktorn igår med alla barnen för att:

1. Lyssna på Nellies hosta (var ingen fara, bara en vanlig förkylning)

2. Titta på Miriams små prickar som hon har fått på fötterna och armarna (vilket visade sig vara någon typ av mollusk som tydligen är ett ofarligt virus som går över av sig självt...)

3. Fixa en inhalator till Morris så att vi är beredda om han skulle bli sjuk och behöva Ventolin under vår resa nästa vecka. Han är så stor nu, att han kan inhalera medicin med inhalator istället för nebuliser (som måste anslutas till vägguttag med ström).



På kliniken utspelade sig en liten episod som är så typisk för detta landet. Men för att förstå mig och mina känslor måste jag göra en liten flashback till i våras då följande inträffade:

Tre dagar efter att jag fött Miriam går jag till sjukvårdskliniken för att få nässpray då jag var kraftigt förkyld. En sköterska, som jag har träffas många gånger innan, tittar på mig och säger att jag inte kan få något nässpray eftersom jag uppenbart är gravid (magen försvinner ju inte så snabbt...speciellt inte tredje gången). Jag förklarar att jag precis har fött barn och att min bebis är tre dagar gammal. Hon tittar skeptiskt på mig, men hennes kollega förstår och fixar fram nässprayet. När jag ska lämna kliniken kommer den första sköterskan fram till mig igen och säger: "I can´t believe that you are not pregnant... You need to exercise!!!" Jag blev så arg att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till!!! Hur som helst, efter någon vecka blev det här en ganska roligt historia som jag har berättat för många och som har gett många glada skratt. NU kommer vi till igår; då jag kommer med mina tre barn till samma klinik och träffar samma sköterska. Hon visar in oss i ett rum och så tittar hon på mig och säger: "Oh, you look absolutely terrific". - Åh, tänkte jag lite fåfängt, nu fick jag äntligen upprättelse för att hon var så klumpig sist i våras. Jag hinner inte mer än säga "Thank you" så fortsätter hon "...are you the grandmother..?"Att jag inte exploderade av ilska... jag visste verkligen inte vad jag skulle säga - jag blev helt ställd. Nog för att jag känner mig gammal och sliten, men det här var verkligen inte vad jag behövde höra! Ni som i somras fick lyssna på mitt gnäll över begynnande fyrtioårskris kan ju bara tänka er hur det här känns!!! Det är i alla fall Kina i ett nötskal - de är obarmhärtigt ärliga i alla lägen (utan att mena något illa med det men det passar inte alltid vår svenska mentalitet).


I veckan som gick hade jag tänkt att åka till Panjiyuan (tror jag det heter) som är en konstmarknad, även kallad "Dirt market" eller "Ghost market". Vi var några svenskor som tänkte åka dit tillsammans. Eftersom Nellie blev sjuk så fick jag vackert stanna hemma. Det gjorde inte så mycket för det spöregnade den dagen och marknaden är utomhus. Dessutom har jag fått veta att man ska absolut åka på lördag eller söndag morgon istället för då finns det mycket mer prylar att titta på. Nu planerar jag att åka på söndag morgon istället med en kompis. Våra ayisar jobbar i helgen eftersom de har en vecka ledigt när vi reser, vilket innebär att jag kan ta mig vissa friheter och åka iväg på egna utflykter. Joachim jobbar för övrigt också i helgen för att ha en vecka ledigt sedan.

Idag hade jag frukost för "Volvofruarna" hemma hos mig. Det är alltid lika kul att träffas. Vi är en blandad grupp åldersmässigt vilket är kul för jag umgås mest med andra i samma situation som jag, dvs. med små barn. Det är kul att utbyta erfarenheter och tips med andra och höra hur man kan uppleva livet i Beijing när man befinner sig i en helt annan fas i livet. Jag umgås egentligen inte med någon av dem på regelbunden basis och då är det desto roligare när vi träffas.


Idag hade Morris en toppendag på dagis. När jag kom för att hämta honom så berättade hans fröken att han hade varit på strålande humör hela dagen och hon tycker verkligen att det går åt rätt håll nu. Det har faktiskt gått bättre nu de dagar när Nellie har varit sjuk, vilket även hans fröken påpekade. Troligtvis är det så att han blir lite negativt påverkad av att lämna Nellie i hennes klass först. Vi får se hur vi löser detta när vi är tillbaka från semestern, men det viktiga är att det går åt rätt håll och att han faktiskt har kul på dagis. Som ett led i att skapa lite mamma-Morris-tid så gick jag med Morris på eftermiddagen på en "prova-på"-lektion med sång och dans. Han gick hemma i flera timmar och väntade på att få gå dit, men när vi väl var där så ville han varken sjunga eller dansa - bara sitta i mitt knä och kramas. Sedan när vi kom hem så berättade han glatt för Nellie "hur kul det hade varit på dansen och att han minsann ska gå dit igen...." Ibland är det lika underhållande att lyssna på barnen som att titta på den bästa komediserien på TV :-).