Minisemester

Så är vi då hemma efter vår lilla minitripp med bilen. Vi kom hem igår eftermiddag och då var det bara tvätt och uppackning som gällde, plus ny packning för Joachim som åkte till Sverige idag. Barnen började dagis idag igen och det gick långt över förväntan. Igår gnälldes det en hel del från båda barnen; "vill inte gå till dagis", "vill vara med mamma", men idag när de vaknade var de båda på strålande humör och inga problem att gå till dagis. Morris grät förstås när jag lämnade men hade slutat efter stund och börjat leka istället. Nellie sprang in i klassen och hade varit jätteglad hela förmiddagen - ända tills det var dags att äta lunch, då ville hon förstås inte alls och blev lite ledsen.

Resan var jättebra och det var väldigt kul att komma utanför Beijing och se ett lite annat Kina. Vi åkte på måndagen mot Chengde som är en stad som ligger ca. 250 km från Beijing. Innan vi åkte hade vi diskuterat lite grann med vår chaufför Feng hai, hur vi skulle köra. Vi hade svårt att hitta någon bra karta på engelska och vi fick låna en kartbok från 2006 av en kompis till Fenghai, men han sa att egentligen har vi inte så mycket nytta av den eftersom vägarna ändrar sig hela tiden. Jag förstod inte då hur rätt han hade!!! Dagen innan vi åkte bestämde vi oss dock för att köpa en GPS och det är utan tvekan ett av de bästa köpen vi någonsin har gjort. Utan den hade vi förmodligen fortfarande irrat omkring på vägarna - men mer om det sedan. Det tog oss ca. 5 timmar till Chengde - vägen dit är ungefär som en ganska dålig landsväg i Sverige (med kinesiska mått väldigt bra alltså...). Vägen dit var bitvis väldigt vacker så det var kul att sitta i bilen och titta. Vi såg exempelvis det här landskapet:


När vi kom fram till Chengde så var vi jättehungriga och då var det gott med lite mat:

Efter att vi checkat in på vårt hotell så tog vi en kvällstur på stan:

På morgonen när vi vaknade så var det denna synen som mötte oss från hotellfönstret:

Ingen vacker stad, men ändå väldigt kul att besöka. Staden har ca. 700.000 invånare och stadskärnan var, som ni ser, inte speciellt vacker och dessutom väldigt smutsig. Men i anslutning till staden ligger Kejsarens sommarpalats från Qing-dynastin som ligger i ett jättestort grönområde. Det är otroligt vackert, både byggnader och naturen. Det var en vacker dag när vi var där och det var väldigt rofyllt att strosa omkring i parken och beskåda allt vackert. Vi träffade också på den här enormt söta kinesiska flickan som ville fotografera sig tillsammans med Nellie:

Här har vi knäckebrödsfika inne i parken.

Ljuset var nästan magiskt vid vissa tillfällen.

Inne i parken fanns inte någon restaurang, men "instant noodles" funkar rätt bra det också!

Efter lunchen hyrde barnen och Joachim en båt och tog en tur på den lilla sjön.

Det var ibland nästan så att man kunde känna känslan av hur det var här förr i tiden när kejsaren åkte hit på sommaren för att jaga, umgås och vila upp sig.

Och så undrar vi varför alla tror att Morris är en tjej :-)

Andra dagen i Chengde åkte vi runt och tittade på några tempel. I utkanten av staden ligger åtta tempel som byggdes på 1700-talet. Vi hann inte besöka alla, men väl tre av dem. Först åkte vi till det största och kanske mest välbesökta, Putuozongcheng Temple. Det var verkligen stort med många olika byggnader och ett antal trappor att gå uppför för att komma till huvudbyggnaden. Men det var väl värt det och utsikten däruppifrån var enastående. Här vilar vi lite på vägen upp:

På väg upp gick vi förbi flera vackra byggnader.

En liten buspaus i buskaget.

Fler byggnader på vägen upp:

Äntligen framme vid "huvudbyggnaden" som låg högt upp på berget.Efteråt var vi jättehungriga och då åt vi en god lunch på detta lunchstället, det är vi som skymtar bakom skynket som delar av "matsalen" med "köket".

Sedan fortsatte vi vidare till ett annat tempel som heter Puyou Temple. Där var vi i princip helt ensamma, vilket var otroligt häftigt och stillsamt.

Sedan fortsatte vi till det angränsande templet Puning Temple som är det enda templet som idag är i bruk. Där var det lite mer människor och lite mer "action". Jättekul att gå runt och titta på alla som köpte rökelse och tände denna vid speciella "altare". Vid detta templet fanns dessutom ett helt shoppingområde där man kunde köpa tavlor, porslin, pryttlar, vykort etc.

Här är det dans på Chengdes gator efter en lunch på McDonalds och strax innan vi sätter oss i bilen för att åka vidare till Beidaihe. En biltur som jag trodde skulle ta 2-3 timmar, men som enligt GPS:en visar sig vara närmare 4-5 timmar och i verkligheten blev nästan 8 timmar....

Vi åkte från Chengde vid lunchtid och jag hade sett på kartan att det fanns en stor motorväg hela vägen mellan Chengde och Beidaihe. Vad jag inte hade sett var att denna motorväg fortfarande är under byggnation. Så när vi började köra så var vi återigen ute på vägar av typen svensk landsväg. Jag blev lite stressad och tänkte för mig själv att "hoppas inte det är sådana här vägar hela vägen" - föga anade jag då att jag hade varit överlycklig om det hade varit den typen av väg hela vägen.... Vi åkte en bra bit på slingrande serpentinvägar upp i bergen. Det var fantastisk utsikt och bitvis så brant att jag nästan fick svindel (vilket förstås inte var så bra eftersom det var jag som körde bilen). Men efter ett tag så började det krångla lite för oss. GPS:en tog oss till vägar där de höll på med stora vägbyggen och flera gånger så åkte vi långa sträckor på vägar som höll på att byggas för att rätt som var det var komma till ett stopp (dvs. vägen var inte klar) och då var det bara att vända om och åka tillbaka och försöka med annan väg. Det här är lite frustrerande eftersom de varken skyltar om och visar vilken väg man ska köra istället, eller stoppar oss. Man kan hur enkelt som helst köra rakt in i ett vägbygge och köra långa sträckor på en väg som är långtifrån klar och där de håller på och bygger och det visar sig efter en stund att denna vägen är inte i bruk ännu. GPS:en gjorde sitt bästa för att hitta alternativa vägar, men flera av dessa var också under byggnation. Vägarna blev efterhand allt sämre och sämre och jag skämtar inte när jag säger att vi bitvis åkte på rena lervällingen och bitvis åkte på vägar som var sämre och smalare än en svensk skogsstig. Jag fick flera gånger tvinga andra fordon till att backa eller köra åt sidan i något obefintligt dike för att vi skulle komma fram. Egentligen ett ganska spännande äventyr om det inte var för att vi hade tre små barn i bilen. Det kändes inte riktigt som en resa man vill göra med småbarn... Framåt 17-tiden var vi fortfarande ute och körde i vägbyggen utan att veta exakt var vi var eller hur vi skulle hitta rätt. Då började jag bli lite orolig eftersom jag visste att om en timma är det mörkt och då blir det i princip omöjligt att köra på dessa vägarna (åtminstone skulle inte jag våga det). Tanken att vi skulle bli tvungna att sova i bilen en natt slog både mig och Joachim. Men, till slut bestämde vi oss för att haka på en annan bil som vi tyckte verkade köra efter GPS precis som vi. Så jag körde rally efter en Jeep med tre kinesiska män i. Vi körde igenom riktigt genuina små landsortsbyar där huvudvägen genom byn bestod av trampad jord med stora hål i. Jättehäftigt och jag är så ledsen att vi inte kunde stanna och ta kort för det var verkligen ett stycke "genuint Kina". Hur som helst, den här Jeepen (som vi sedemera stannade och bad om hjälp) tog oss till slut upp på en större väg och därifrån kunde vi sedan tryggt åka vidare till Beidaihe, dit vi anlände vid åtta-tiden på kvällen. Barnen var helt fantastiska under den här resan. Det var långa timmar i bilen, men inget gnäll. När vi väl kom fram till hotellet väntade nästa överraskning: vi hade inget hotellrum eftersom vi anlände så sent på kvällen. Vårt rum hade någon annan gäst tagit eftersom vi, enligt hotellet, hade angivit ankomst vid 14-tiden. Det hela slutade med att vi fick ligga i någon typ av gäst-annex. En liten stuga i trädgården utanför hotellet, i ett rum som inte var städat på VÄLDIGT länge... Men vid det här laget var vi rätt glada att bara få gå och lägga oss. Dagen efter fixade de fram ett bra rum till oss där vi fick bo de återstående två nätterna.

Här inspekterar Nellie och Morris middagsmaten som förvarades i små akvarier utanför restaurangerna.

Beidaihe är en sommar-resort dit man åker för att sola och bada. Nu var det lite "off-season" men ändå mysigt att bara promenera längs strandkanten och insupa havsluft.

Jag tror att höjdpunkten på hela resan ur barnens perspektiv var den stora hoppborgen som fanns på stranden där de spenderade en dryg timma.

Miriam tyckte det var roligt att titta på när syskonen hoppade.

Andra dagen i Beidaihe gjorde vi en utflykt till Shanhaiguan som låg en timmes bilfärd bort. Där börjar (eller slutar) den kinesiska muren och man kunde antingen klättra uppför muren upp på berget eller åka linbana upp på berget. Här är Joachim och Miriam med muren i bakgrunden:

Med tre barn var alternativet linbana mer lockande. Det visade sig vara en öppen linbana och vi bestämde oss för att jag och Nellie skulle åka upp tillsammans. Det är inget jag skulle göra om, dels för att linbanan gick väldigt högt (och jag fick svindel och kände mig som en urusel mamma som drog upp min 3 1/2-åring på detta) och dels för att det var ytterligare en bra bit att klättra upp på berget för att komma upp till toppen, när man väl kommit upp med linbanan. Jag kunde givetvis inte göra det med Nellie utan vi gick en liten bit upp och hade rätt bra vyer därifrån också.

Nellie tyckte det var spännande att vi gjorde en egen liten utflykt tillsammans, bara hon och mamma. Hon blev för övrigt varken rädd eller fick svindel i linbanan vilket jag tyckte var lite imponerande. Hon satt bara och vinkade och ropade "Ni hao"till alla människor som åkte åt andra hållet i linbanan, till deras stora förtjusning förstås.

När vi kom ner igen, så hade vi en liten fruktstund (och lite återhämtning för mig...) innan vi åkte tillbaka till Beidaihe.

Dagen efter satte vi oss direkt i bilen efter frukost och åkte hem till Beijing igen. Den här gången var det faktiskt motorväg hela vägen och resan hem tog knappt tre timmar. På det stora hela så var det en jättelyckad semester och vi tyckte framför allt att det var så mysigt att få vara tillsammans med Joachim som har rest så mycket under september månad.